Rädd att bli sårad

Många uppfattar mig som bitchig och det har jag fattat extra mycket det sista.. Jag satte liksom upp en mur, hellre ha den och inte bli sårad än att bli det .. Min största rädsla är nog att bli just sårad, men inte av vem som helst. Jag har tagit mycket skit från vissa, såna personer som inte ens borde få ta elaka saker i deras mun, men jag har lärt mig nu vart gränsen går. Jag tänker inte låta mig bli sårad av dem igen!
Den jag är mest rädd för att såra mig gör det utan att märka något..
"som att hälla sprit i ett öppet sår"

Min mur kommer nog aldrig försvinna..

Puss!

Äkta kärlek

Jag trodde inte på äkta kärlek, tyckte det var något trams som alla hittat på, det är väl klart att det är lögn när man hör folk som blir dumpade hela tiden eller?
Jag litade inte på någon heller, spelar ingen roll om det var familj eller vänner, för mig länder det som om att jag inte skulle bli sårad om jag stängde in mig istället för att öppna mig och lita på andra.
Jag hade fel.
Jag ligger och tittat på äkta kärlek just nu, jag kan ta på äkta kärlek! Jag har en underbart fin pojkvän/sambo/fästman som ligger tryckt upp på mig och sover så sött, han är min äkta kärlek!
Min älskade Daniel har dessutom lärt mig att inte vara så, åh jag hittar inte ordet, men när man inte litar på folk och stänger in sig i en bubbla. Det tog 2 & ett halvt år att börja lita på Daniel, sen hände en sak som gjorde att jag inte litade på någon, inte Daniel, inte mamma, ingen! Allt rasade samman! Men han hjälpte mig att bygga upp det igen, han har fått mig att börja stå på egna ben och ta egna initiativ! Jag litar på honom till 100% och jag vet att han är ärlig till 100% med!
Jag älskar honom så otroligt mycket, han är och kommer alltid vara min äkta kärlek! Min underbart fina snarkade och knuffande pojkvän som även gnisslar tänder i örat på mig^^ men jag älskar honom än då!

Puss så länge!